Sidor

måndag 4 november 2019

Nu är det tätt på given

Ett inlägg den ** har försvunnit. Men det var en kommentar till "prällan".

Min fundering är hur allt blivit som det är.
I Kyrkans tidning finns ett uppslag från Luleå stift, där det rapporteras om att kyrkor måste säljas, medarbetare sägs upp och konfirmandläger riskerar ställas in p.g.a ansträngd ekonomi.
Vi läser också om Timrå kommun som tvingas höja skatten med 85 öre. Strömsunds kommun har inte råd att låta ungdomar i "utbyarna" får några kronor till aktiviteter vid höstlovet. I tätorten har Kultur & Fritid satsat en del för att ungdomarna skall få pröva olika aktiviteter. Kommunen fick sommarlovspengar 2019, men allt satsas på centralorten. I Rossön och Backe blir det frivilliga volontärer som försöker göra något för lediga ungdomar.

I Rossön fanns en gång i tiden bank, post, flera affärer, konditorier.
Idag är det knappt att det finns bank, arbetsförmedling, försäkringskassa i kommuncentrum.

Hur kommer det sig att sig att det idag inte går att ha bank, affärer m.m.

Hur kommer det sig att Sv Kyrkan som betraktas som en stabil organisation med stora tillgångar helt plötsligt måste säga upp personal och sälja kyrkor?
Allt kan inte bero på besökstalet eller att antalet medlemmar minskar. Valutareserven vart finns den.

Eller är det så att Kyrkan har förbyggt sig och har för många fina lokaler?

I vart fall var det många i kyrkan på Allhelgona i Bodum. Upp emot 70 kanske mer.

Inga kommentarer: